Så blev det premiere!
Det skal ikke være nogen hemlighed, at jeg havde været lidt nervøs for denne aften. Ikke på grund af scenografien, men stykket som helhed. Ved gennemspilningen onsdag viste det sig nemlig, at der var ikke så få ting, der skulle ændres, præciseres og tilføjes - 2 dage inden præmieren!
Og jeg skal ellers love for, at der er blevet gjort noget ved det. Det oplevede jeg til præmiere-forestillingen. Der var virkelig blevet arbejdet fokuseret og intenssivt, og det mærkedes virkelig.

Stemningen var rigtig præmiere-agtig. Glad og vemodig på samme tid.
Og det er vel også sådan man har det nu, hvor præmieren er overstået og scenografien ude af ens hænder. Det har været en sjov mulighed at være med i processen, og det blev en fin afslutning på en rigtig god og lærerig periode.

snart tjugotredje.

oooh! imorgon är det premiär! det har hänt så otroligt mycket med föreställningen den här veckan. det är grymt att se hur hängivna alla inblandade är. de sista dagarna har varit väldigt intensiva, och det har ändrats om lite vilket inneburit en del tunga lyft och långa arbetspass. idag stukade niklas foten, scenografen har nackspärr och jag samt regissören går runt med aningens feber. men det är en fantastisk stämning och när jag ikväll lämnade huset, kändes det väldigt bra. det kommer gå strålande imorgon. Och sen är det KALAS!

//Jennie

genomdrag.

Idag fick jag äntligen chansen att se ett HELT genomdrag. Jag har missat alla tidigare pågrund av lektioner. Vilken upplevelse det var att se allting i ett sammanhang. Och den omtalade listan som den här veckan har blivit kortare och kortare, var helt plötsligt två sidor lång. Jag har en riktig hatkärlek till alla de listor man skrivit i detta och i tidigare produktions-sammanhang. det är roligt att läsa de allra första där allting handlar om konstruktion och volym, för att sedan längre fram i anteckningarna handla om ytterst små detaljer som förmodligen ingen annan än scenografen själv lägger märke till. Det är så innerligt och Viktigt att se allt. Listan kommer nog aldrig ta slut. Någonstans måste man stanna, se sig om, och vara nöjd. Jag är redan väldigt glad över det vi gjort och börjar redan bli blödig över att det snart är slut. På torsdagkväll känner vi oss förhoppningsvis färdiga, det blir kanske inga fler listor, men dem jag har, dem ska jag spara.

//Jennie

Tiden går.

Det har ju inte skrivits så mycket här på senaste och det är väll lite för att dagarna har varit väldans långa. Eller väldans intensiva iallafall. Igår kunde vi i scen-teamet konstatera att vi ligger sjukt bra till i förhållande till tildschemat (alltså i tid!) och att vi kommer kunna börja fokusera på omkringliggande projekt nästa vecka(premiären är fredag den 23:e). Vi som jobbat med att sammanställa scenen med dekor och scenografi är Amanda (scenograf och kostymör), Stefan, Isak, Julian och så jag, Jennie. Jag vet inte om det är tillskottet av två extra personer som gjort detta projekt fallit så bra in i planeringen, skönt är det iallafall. Det känns inte som att någon av oss varit helt sönderstressad vid något tillfälle. Dessa dagar kommer jag nog minnas bäst, då vår attgöra-lista blir kortare och kortare och vi tar oss tid att dricka kaffe i solen. Jag tycker allt är så förbaskat trevligt helt enkelt.

Idag för första gången prövades smink och kostym på samtliga skådespelare uppe på scenen. Det var häftigt att se hur relationen jag byggt upp till spelplatsen bara förändrades. Allt jag gjort fick nya värden. Tanken har slagit mig att jag aldrig kommer uppleva föreställningen som besökarna gör, därför är jag otroligt spänd på premiär och respons utifrån. Faktum är att det vi har slitit med att förmedla, det kommer vi ju aldrig uppleva själva. Det känns lite tomt faktiskt.

Senaste veckan har pressfoton tagits, det har hängts skärmar och soppat golv, samts kaklats för kung och fosterland. Snart är vi redo! En inbjudan har skickats ut till sp08, den 9:e Maj, 20 biljetter först till kvarn. Skriv ditt namn och sp08 samt speldatum till info@bastionen.org för att få en av platserna(gäller även lärare, såklart!)

//jennie

spurt.

Nu är det minsann dags att börja bli ytterst hemlig...